TVISTAD

Vad gör man när mar är borta, när man inte hittar sig själv? ingenting.

Den Anna ni trott att ni kännt är nu borta, borta för gott och hon kommer aldrig tillbaka för hon hittar inte hem, hon kan inte leva längre för det finns inget kvar. 

När man inte är någons favorit, när man inte är någons högsta prioritet, när ingen sätter en före alla andra är man vilsen och livslusten är borta.

 

 

Nu känner jag mig mest dum och korkad för att jag trodde dig alla gånger du sa att det kommer lösa sig, att du älskade mig, att du vill spendera livet med mig och alla löften, och det löjligaste av allt är att jag trodde på dig när du lovade mig att jag en dag skulle ha världens finaste ring på mitt finger och få ditt efternamn.

 

Jag är arg, ledsen, förtvivlad och vilsen, men det spelar egentligen ingen  roll, inget spelar roll längre, för du tog allt med dig, allt är bara borta och det finns ingenting jag kan göra för att förhindra det.

 

 

Jag stog där ute i kylan i min ensamhet i väntan på att buss 1b skulle komma och läste smset som gjorde så hela min värld rasade. Jag stod där med tårarna rinnandes ned för kinden och försökte ta in vad som nyss hänt men försökte bara spela cool och det gick bra för stunden, på låtsas, men jag vill leva på rriktigt, inget låtsas liv. Men det var inte förän timmar senare som jag ens vågade erkänna att allt var borta och det var då det verkligen brast ut. Så nu sitter jag här, Anna 16 år med fingrar och tårar på tangentbordet och försöker beskriva hur lilla värdelösa jag känner. Visst det kan finnas världar utan dig, men vill inte leva i nnån utav dem, det finns inget alternativ.Jag kan bara inte fatta att ditt hjärta inte slår i takt med mitt längre.

 

Plätsligt var det inte vi längre, det fanns bara ett jag och du, jag var förstörd och du var obrydd och jag mådde bara värre och värre. Och nu kommer alla tankarna, om hur lycklig du kunde göra mig, om alla plaster du sagt att du älskat mig på, alla sena nätter vi satt uppe och pratade om saker som för stunden kändes litet och obetydligt.

 

Nu är jag bara stum och det enda som kan tala för mig nu är tårarna och blodet. Men du är nu borta och du tog livslusten med dig, så nu är väl det enda jag kan göra att lycka dig all lycka i världen utan mig.